Ja – det är det verkligen! Med Tilda hos mor o far och Xi hos Nikki med familj var det bara maken Jippie o jag som åkte de 40 milen enkel resa till Tretten i Gudbrandsdalen. En helt underbart vacker plats där vi längst ned i dalen kunde skåda upp för branta berg på båda sidor med hus som klamrade sig fast efter bästa förmåga där på supet. Norrmännen var dock inte överens med oss om den definitionen av brant – de var vana vid värre saker tydligen… De är också vana med får på vägen…

Vi anlände sen torsdagkväll, hade uppehållsväder när vi satte upp förtältet o det var vi tacksamma för med tanke på att det hällregnat hela vägen dit. Fredag förmiddag drällde vi runt lite o tittade lite på platsen sedan byggde jag upp min bana o sen körde vi igång.
Tävlingen var egentligen fyra tävlingar där var och en av de fyra arrangerande klubbarna ansvarade för varsin halvdag. Det var Lillehammer, Hamar, Gjövik och Gudbrandsdalens hund/kennelklubbar som höll i trådarna.
Notera husbilslösningen till vänster i bilden ;o)
Fyra tävlingsplaner med ett stort tält i mitten, en speakerutrustning som hade full kontroll över alla fyra banors banvandringar och såg till att hålla tempot uppe, samt ansvarig för prisutdelningarna. Ingen speaker på någon av banorna i övrigt. Man har inte domarögon som i Sverige, utan en protokollförare som skriver ner allt denne ser o lämnar sedan in det för någon att lägga in i datorn, ibland har man separat manuell tidtagare, ibland är det protokollföraren som även tar tiden, det är inte så noga. De hade för övrigt helt outstanding och i alla väder bra fungerande elektroniska tidtagningsgrejer o jag hoppas vi kan hitta var de köpt dom så vi kan ha sådana som målsättning för budgeten 2016 eller nåt 😉

På kvällen när jag dömt klart gick jag till tältet, vi grillade i förtältet för när jag avslutat mitt dömande i sol så öppnade sig himlen o regnet hällde ned. Vi slocknade alla tre som utblåsta ljus och sov igenom hela natten som klubbade sälar. Buskörningen o tutningarna som skedde runt oss på natten missade vi fullständigt…

Lördag, byggde upp min bana o körde vid 9-tiden sen gick det i ett till klockan var närmare 20.00, jag avstod middagen uppe i bergen för jag kände att min rygg (gick på tiparol hela helgen) var eländig, min skalle behövde vilan, min hund ska inte vara ensam en hel kväll i husvagnen så hur vänligt det än var att bjuda oss på middag så fick det vara denna gång. Vi grillade, denna gång i stekpannan på gasolköket i förtältet, åt o lade oss sedan o tittade på en film o sen poff – så sov vi!

Söndag, upp med tuppen, hade byggt upp dagens första bana vid 7.30, stod o småfrös lite första timman sen kom solen o vi höll på att rinna bort av värmen. Som mellanmål idag stiftade jag bekantskapen med Snjo, jättegott – passa på att testa ifall ni åker till Norge! Hade ett så mycket glesare schema på söndagen o hann både mingla o titta lite innan sista klassen skulle dömas. Bland annat gick vi upp till den stora statyn av arbetshästen, Dölehingsten Gjestar, som stod o välkomnade besökarna till Stavs anläggning där i Tretten. Han är anfader till arbetshästarna däruppe. Anläggningen Stav i sig är avsedd att klara av att härbärgera massor med arbetshästar och man har årligen en jättestor utställning med hästar (i oktober tror jag det är) o det fanns hippodrom o boxar i mängder, fiket hette Havrebua osv det var en jättefin o stor anläggning. Självfallet skulle vi ha en bild på Jippie o hästen men han var tydligen så verklighetstrogen att hon nästan totalvägrade, det gick åt massor med övertalning för att få henne att stå kvar!

Jag avslutade hela den stora tävlingshelgen på min bana med small agility lag. Har sett så häftiga toy terriers med en så otroligt duktig kille (tillika uppfödaren) som handler, honom/dom kommer vi att få se mer av framledes gissar jag!

Jag blev avtackad med present av den supereffektive inhyrde speakern och jag måste passa på att säga att jisses vilket toppenarrangemang detta varit på alla sätt! Tusen tusen tack till alla inblandade!

Vi körde alla de 40 milen hem i blandat väder för att mötas av åska o regn när vi äntligen kom till Karlskoga. Tilda var så lycklig o höll på att slicka ihjäl oss, Xi blev så dunderlycklig att hon kissade lite på golvet o sen gjorde hon ärevarv på ärevarv o sen slocknade de alla tre i soffan, helt slut.

Banskisserna från helgen ser du här.